«Vet du hur det är när man dyker? Man släpper allting och tar sats och bara dyker. Man känner tångruskorna utmed benen, de är bruna och vattnet är klart, ljusare uppåt, och bubblor. Man glider. Man håller andan och glider och vänder sig och stiger uppåt, låter sig stiga och andas ut. Och sen flyter man. Bara flyter. Och hela tiden med öppna ögon. Ingen människa dyker utan att öppna ögonen.»
— Tove Janssons i «Sommarboken» (1972)
