Leder

Nyår

Dan Andersson (1917)
Soldater i skyttergravene ved Somme i 1916. Soldater i skyttergravene ved Somme i 1916.

Det gamla året talar hårt med bröstet
tungt av ve:
‘Det är mörkt för mina ögon och för blod
kan jag ej se.
Och du som kommer efter i en dimmig
ström av kval,
får väl räkna mina dödens brott och
mina synders tal.’

‘Farväl och tack, du mörkrets vakt,
som ond vid rodret stod,
det var ej gott hålla skutan flott i en
storm av eld och blod.’
‘Jag lotsat kring med brutna bord i salta
tårars hav,
och en bränning förut sjunger högt om
en hela världens grav.’

‘Farväl, du år som grånat går till sängs
med hår av snö!’
‘Blodmättad går jag tungt till sömn i
kväll vid glömskans ö,
och hälsar dig med frid och hopp,
du nya, unga år,
fast du som jag har stänk av blod kring
ljusa gossehår.

All jordens dröm, allt kärlek gjort jag
skövlat och förbränt,
grymt har jag millioner liv till dödens
portar sänt.
Allt vett stod fåfängt mig emot och ­
kärleken stod tyst,
när skräckomhöljda land och hav min
mörka ande kysst.

Häran, kom upp, du nya år, fast svagt du
varslar dag!
Om ont du blir, om fyllt av nöd, bliv
bättre dock än jag!
Väl skall trots allt en morgon gry på natt
av storm och mord,
ifall du fått en smula blott av kärlek
med ombord.’

Dan Anderssons (1888–1920) dikt fra 1917 skildrer en samtale mellom det gamle og det nye året, der det gamle snakker om tap, savn og lidelse, mens det nye byr på håp og fornyelse. Diktet uttrykker et stemningsskifte – en ny tidsånd – som følge av av de enorme ødeleggelsene og menneskelige lidelsene under første verdenskrig.

Leder

Nasjons­bygging

I natt skjer det. 28 år etter at ­italienske Christian Vieri dundret ­gjennom Norges vidåpne midtforsvar og avsluttet vårt siste opphold i fotball-VM, skal det norske herrelandslaget ut i strid igjen i verdens største idretts­turnering. Det er umulig å si hvordan det kommer til å gå med Norge utpå banen de neste ukene, men for den norske nasjonen er mesterskapet allerede en bragd. Ikke på grunn av de talløse ­VM-sangene, utvidede skjenketider eller at ­sportsbutikkene selger landslagsdrakter som aldri før. Det er vanlige folk som har gjort VM til en oppvisning i raus, sunn og inkluderende nasjonsbygging. I flere måneder har familier, borettslag og idrettsklubber rigget opp partytelt, projektorer, palletribuner og popkornbøtter. De har levert inn tippetips på jobb og i nabolaget, studert sannsynlige lagoppstillinger og pratet altfor mye om hvor ålreite Ståle, Martin og Antonio er.

Lars Vegstein

Et skritt i riktig retning

Etter to uker med forhandlinger landa FNs internasjonale arbeidsorganisasjon, ILO, en historisk avtale som tar for seg plattformarbeidernes arbeidshverdag før helga. Med den tas viktige første skritt for å regulere en uregulert bransje. Det er likevel verdt å merke seg plattformselskapenes betydelige avtrykk på avtalen. ILO jobber for anstendige arbeidsforhold på verdensbasis, og tar utgangspunkt i trepartssamarbeidet mellom medlemslandene, arbeidstaker- og arbeidsgiverorganisasjonene. Avtalen starter med en beskrivelse av dagens situasjon med utviklingen av plattformøkonomien. Det er vanlig med slike beskrivelser, men her ilegges plattformøkonomiens «muligheter for bedrifter og forretningsutvikling» stor vekt.

Anna Krokene

Sunn fornuft

Da KrF-leder Dag-Inge Ulstein denne uka pekte på Høyre, Frp og Sp som sine foretrukne samarbeidspartier, kalte han konstellasjonen «sunn fornuft-alliansen». Ulstein viste til at partiene i flere saker har funnet sammen om løsninger for folks hverdag, «forbi symbolpolitikken». Det er lett å harselere over et slikt utspill fra en partileder som for tida markerer seg som politisk opportunist i nettopp symbolsaker i kulturkrig-feltet. Likevel er det lurt å møte utspillet med mer enn et skuldertrekk, for den som eier den sunne fornuft, har et stort, politisk fortrinn. Det vet ikke minst det nye ytre høyre. Allerede første dag tilbake som president i fjor deklamerte Donald Trump at sunn fornuft endelig var tilbake i Det hvite hus. Kampen står om det kulturelle hegemoniet.

Mari Skurdal