 Efter 1960-talets proteströrelser rådde inom samhälls- och humanvetenskaperna närmast konsensus om att forskning inte kunde vara objektiv och värdeneutral; inget perspektiv var bättre än något annat för att det i sig var ”sant” – ett ord som måste sättas inom citationstecken eftersom sanning började ses som en fråga om makt. En sådan relativism är dock svår att upprätthålla i längden, det kommer ju trots allt att uppstå konflikter mellan olika perspektiv och vad ska då avgöra vem som har rätt? Svaret blev: de med minst makt.