Det ger intressanta perspektiv att läsa gamla protokoll. Jag höll på att ställa in de 23 banden om krigsförbrytarrättegången i Nürnberg på sin nya plats i biblioteket när jag kom att slå upp förhöret med Hermann Göring måndagen den 18. mars 1946. Han talade överlagt och det han sade var nu – sextiofyra år senare – som om det varit sagt i går av någon statsskyddande och terrorbekämpande politiker:Domare Jackson: «Var det i detta system också nödvändigt att ta ifrån folk rätten till offentlig rättegång inför en oberoende domstol? Och utfärdade ni av dessa skäl en förordning enligt vilken er hemliga Statspolis inte skulle vara underkastad rättslig prövning eller domstolsbeslut?»Göring: «Ni måste skilja mellan två kategorier: Självklart var det så att personer vilka hade begått en aktiv handling av högförräderi mot den nya staten eller sådana för vilka en sådan handling kunde påvisas ställdes inför rätta. Men däremot de andra, de från vilka man kunde vänta sådana handlingar men vilka inte hade utfört dem, de togs i skyddsförvar och det var de som kom i koncentrationsläger. Jag talar om den första tiden: senare ändrade sig mycket. Också när av politiska – för att besvara er fråga – när av politiska skäl, alltså av rena statsförnuftsskäl, ett gripande i form av skyddshäkte beslutats så kunde detta inte prövas eller upphävas av någon domstol.»Domare Jackson: «Skyddshäkte innebar att ni tog personer i förvar som ännu inte hade begått något brott, men om vilka ni trodde att de möjligtvis kunde begå ett brott?»Göring: «Ja. Det häktades människor som ännu inte hade begått något brott men av vilka man kunde vänta sig detta om de förblev i frihet.»Jan Myrdal er forfatter og skribent